Behaviorism

Didaktiken har genom historien genomgått många olika faser och perioder, beroende på vad vetenskapsmän och andra lärda under den tidsepoken ansåg utgöra en god inlärningsmetod. Under den första halvan av 1900-talet var till exempel didaktikerna upptagna med att försöka komma fram till en helt säker inlärningsmetod som påvisats vara effektiv. För att komma fram till denna metod använde de sig av en kombination mellan statistik, beteendevetenskap och behaviorism. Ända fram till 1970-talet var behaviorismen relevant, då många trodde att dessa metoder och tankar skulle leda fram till ett paradigm inom undervisningsteknologin. När detta paradigm aldrig kom till stånd övergavs dock behaviorismen så småningom till förmån för kognitiv forskning.

Kognitiv forskning har å sin sida sina begränsningar. Om man tar illamående som exempel, skulle man till exempel med hjälp av kognitiv forskning kunna se de signaler i hjärnan som orsakar illamåendet, men inte kunna ge några råd om hur man kan bota illamåendet. Om man vill ha hjälp med det är det därför bättre att vända sig en läkare på KRY.se.800px-Ivan_Pavlov_NLM3

Enligt behaviorismen är psykologin en del av naturvetenskapen. Som sådan bör man (återigen enligt behaviorismen) enbart ägna sig åt det som kan mätas objektivt, det vill säga yttre beteenden som biologiska och fysiologiska responser. Målet med psykologin, menade behaviorister, var inte att beskriva människans psyke, utan att kontrollera människans beteende. Grunden till behaviorismen kommer från den komparativa psykologin, och kanske framförallt från Ivan Pavlovs experiment kring betingning. Ett centralt begrepp är också operant betingning, som utvecklades av B. F. Skinner. Operant betingning går ut på att man kan förstärka eller ta bort beteenden genom positiv eller negativ förstärkning, eller positivt eller negativt straff.

Det var dock varken Pavlov eller Skinner som skulle göra behaviorismen till den stora gren inom didaktiken och psykologin som den var under stor del av 1900-talet. Behaviorismen slog nämligen igenom i USA år 1913, i samband med att John B. Watsons uppsats ”Psykologin som en behaviorist ser den” publicerades i Psychological Review. Artikeln var mycket kontroversiell för sin tid, och hade författats delvis som en reaktion på de rådande psykologiska forskningsmetoderna, då man använde sig av introspektion för att beskriva hur människans psyke och själsliv fungerar.