Sagor för barn kan i vissa fall vara riktigt intressanta och sedelärande. Sagor skrivna för barn grundade av vuxna mäns och kvinnors psykologiska insikter kan på ett enkelt sätt beskriva komplicerade psykologiska fenomen. Sagor som HC Andersens ”Den fula Ankungen” som berättar om mobbingens låga ursprung eller samma författares saga ”Flickan med svavelstickorna” som berättar om ödmjukheten hos lidande människor. Bröderna Grimm hade ett återkommande tema i sin sagotradition; Narcissismens grymhet och avund. Man väljer naturligtvis själv hur man tyder en saga och ofta tyder man sagan utifrån sin egen erfarenhet och färgar den med sin personlighets mognad eller omognad. Kanske ser man den feministiska kampen i snart sagt varenda saga och då kommer detta självupplevda feministiska lidande att färga innebörden av sagan. Det är av yttersta vikt att man går varsamt fram i vår sagotradition och inte tror sig ha rätten att lägga vantarna på sagans innebörd och vara den enda som sitter på sanningen. Det är den allra yttersta formen av högmod.
Sagor för vuxna
Det finns en negativ klang i uttrycket ”sagor för vuxna”. Det kan till exempel användas angående tramsigheter som skvallrar om brist på vuxeninnehåll men ändå presenteras för vuxna. Barnslig teater till exempel som är utan mening men tänkt för en publik av vuxna. Sånt trams är oerhört sorgligt till sin karaktär. Det säger en del om hur illa ställt det är med den svenska kulturen när vuxna människor anser rent trams som acceptabel underhållning. Nej, då kan det vara mer givande att använda sensmoralen i sagor för barn och förklara den för vuxna. Det har man till exempel gjort i uppsättningen Rödluvan för vuxna.Men det är av yttersta vikt att påminna om att just denna variant inte är enda möjliga föreställningen. Denna föreställning har en feministisk prägel och det gör inte ursprungssagan feministisk. En icke-feministiskt lagd tolkare skulle kunna skapa en helt annan föreställning utifrån samma saga. Vilket är helt OK. Sensmoralen i just ”Rödluvan och vargen” kanske inte är så djup och komplicerad. Den narcissistiska och djupt avundsjuka modern i Snövit kanske är intressantare att studera ur ett vuxen perspektiv?
Sagans tolkning av det narcissistiska föräldraskapet
Vi lever i ett alltmer narcissistiskt samhälle. Det mesta kretsar kring egot. Man läser om föräldrar som låser in sin barn i garderober och vuxna som plågar barn på de mest sjukliga sätt. Fritzl som låste in sin dotter i en källare är bara ett av många exempel. Ser man på sagans värld så förstår man att detta inte är ett nytt fenomen. Denna typ av sjuklig föräldranarcissism är återkommande i sagor som till exempel Törnrosa där modern är avundsjuk på sin dotter att hon inte vill se hennes lycka under några omständigheter. Askungen är samma sak där den vidriga svärmodern och hennes gräsliga döttrar gör allt för att sabotera för den vackra Askungen, av avundsjuka naturligtvis. Och så har vi den åldrande modern i Snövit som är beredd att döda sin dotter. Kanske var det meningen att sagorna skulle förklara djupt psykologiska sjukdomar på ett enkelt sätt. Vid intresse att lära mer om ämnet läs om döden på begravningsbyråguide.se. Behåll sagans betydelse som den var förut, Enkel och oförstörd.